Jaha. Det var ingen dröm. Det var inget skämt. Han ÄR borta.
Konstaterar fakta. Kallsinnigt. Funderar inte så mycket över innebörden.
Men när overklighetskänslorna släpper taget slår insikten ner som en blixt från klar himmel. Den rullar ihop sig och lägger sig tungt tillrätta i bröstet. Gör sig hemmastadd.
Först därefter slår sorgen till med full kraft. Som ett knytnävsslag i magen. Får mig att tappa andan.

Han är borta.

Tårar rinner. Utan slut.

Du har alltid funnits där. Nu är du borta. Finns inte mer. Borta. För alltid. En förlust som känns ända in i själen. Som gör ont. Oerhört ont.












Du fattas mig.