Idag blev jag liknad vid en trollslända. En trollslända som behöver tid på sig att kläckas, som har många skal omkring sig som den måste ta sig igenom innan den kan veckla ut vingarna och flyga fritt. En trollslända som är oerhört vacker, stark och skir på samma gång, när den väl gått igenom den långa processen att ta sig ut ur sina skyddande skal.

När larven är redo att kläckas klättrar den upp på ett vasstrå eller liknande och letar efter en lämplig kläckningsplats. Först när den funnit rätt plats och rätt miljö övergår den till att andas luft och pumpar på så vis in luft i vävnaderna.

Den vuxna sländan tar sig långsamt ut ur sitt skal. Kläckningen tar ofta många timmar och den färdiga sländan är mycket mjuk och sårbar den närmaste tiden efter kläckning. Hon sitter stilla och väntar tills vingarna styvnat och hela kroppen fått sin slutliga färg. Sedan bär det av upp i luften över försommargröna stränder. På grässtrået sitter den tomma larvhuden kvar som en konkret påminnelse om att livet går vidare även i insekternas värld.

Trollsländorna sägs vara bland de allra bästa och snabbast flygande insekterna, när de väl vecklar ut sina vingar.


Det kanske inte är så illa att vara en trollslända?