jag vet inte varför jag är här
vad jag gör nu... vad jag borde
är lite stressad... kommer göra misstag
misstag är a och o och alltid väntat
och alltid, alltid en total överraskning
jag har inga känslor kvar, tror jag
bryr mig knappt längre
jag vet inget om livet
vet inte hur jag ska skriva
vad jag ska skriva eller varför
jag är trött på allt tjafs
allt ovidkommande
allt betydelselöst
undrar om jag inte skulle le
om du hotade att döda mig
det betyder ingenting, ingenting, ingenting
mitt sista intresse slets bort från mig
av verklighetens döda ögon
du är inte fokuserad på det viktiga, sa de...
du måste försöka vara lycklig, le lite...
är jag olycklig för att jag skriver
eller skriver jag för att jag är olycklig
båda delarna växte fram samtidigt
vet inte om det borde spela någon roll
jag är en lugn person
stress äter mig inifrån och ut
meditera mera... andas, andas... slappna av...
kan inte gråta längre
för mycket runt om spelar över
måste komma bort från mig själv ett tag
det är vad det här är
ett avbrott på fem minuter
gånger fem på tjugofyra timmar
det känns för lite...