Långt borta, utanför min vägg
utanför min lilla värld
utanför mig
utanför min låsta dörr
hörs ett tunt litet skrik
det ekar i mitt sinne

det är viktigt... tror jag
att inte skärma av sig
att inte försvinna
att skrika sig stum
att se sig blind
att höra sig döv
och att leva sig död

min vägg är mjuk att luta sig mot
allt ljud stängs in
gallret som täcker mitt fönster
är av metall... tror jag
svart som natten när det är dag
när det är natt syns de inte
mot mörkret utanför
men jag tror inte de försvinner på riktigt
fast... jag vågar inte känna efter
kanske är de monster nu
kanske är det giftigt

Du försörjer mig med piller
varje morgon och varje kväll
ett rosa, ett blått
gott och nyttigt... säger du
jag tror du förgiftar mig

Och när jag finner kraft
att skrika och att skaka
att rusa och att vilja
då fäster du fast mig
så jag inte kan... leva
utan rörelser

det skriker i mitt huvud ibland
en sörja av ord jag inte förstår
ibland är det inte glatt
ibland inte lyckligt
men ord är bra
de fördriver min tid
helt
till nästa dag

/