Du fanns en gång men än är du förgången i ångorna, ditt liv släcktes med mänsklig hand den vackra dagen för 10 år sedan. Du dog som en krukväxt som inte bar frukt, allt du sa gick förbi som ett puffande tåg in i glömskans paradis. För det vi inte vet berör inte den mänskliga hjärnan… Du förgången och du dog via två händer den sköna vårdagen då du försökte hota mig men all förräderi får genomgripande följder i slutändan. Du var vacker och hänförande men det är betydelselösa detaljer när lojalitet bryts…

Att undanröja brödsmulor på en väg är lätt när emotioner inte blandas in i självsäkra individers alldaglighet och allt som hände den sköna vårdagen var som ”pogrom” då du dog via mänskliga händer, men inte bara självaste din existens utplånades i dödsdomen av svek utan alla dina minnen och upplevelser men som jag sa: All förräderi straffas med tiden då sanningen exponeras för bödeln.