Du en apriorisk gestalt som glider fram och tillbaka mellan minnets associationsbanor…
Du står gärna på knä och dyrkar de gudomliga och kysser dess fötter under tiden som du för självtillfredsställelse i skymningens paradis…

Du absorberar gärna ångorna av önskan som läggs framför dig och du tar tag i det blasfemiska och suger in lusten i ditt kranie som ägaren håller med hård hand och pressar ner dig bland syndens ångor som får dig att tappa ditt förstånd, så inställsam…

Dina styrda läppar omsluter det massiva som pressas in i ditt förstånd med vulkanisk kraft och ner flödar säden och du drunknar i din furstes välbehag en natt i syndens signum.