utanför min farmor och farfars gula hus
stod en jordfräs som var rostig
de pussade alltid på varann
mitt ibland allt uppfräst grus

min farmor hade vitt hår
precis som jag
hon dog i leukemi
när jag var 13 år

hon fick cellgifter för att bli frisk
men hon tappade håret senare
dom gav henne en vit peruk
som hon gick utan så rebellisk

jag minns att jag grät en gång
hon sjöng en sång jag inte minns
jag har kvar boken nånstans
det var nån slags indiansång

sen blev det sommar och sol
vi åkte till en strand och jag skrattade
hela dagen lång
jag hade en ny rosa kjol

på vår nya svararmaskin
hade vi fått ett meddelande
och jag använde aldrig den rosa kjolen igen
fast jag tyckte den var fin

jag grät jättelänge
jag lärde mig aldrig sången om indianerna
och hon sjöng den aldrig mer
men jag fick ärva ett örhänge

min farfar var trädgårdsmästare hela sitt liv
den bästa i Laholm, kanske hela Halland
det var därför de hade en jordfräs
av honom fick jag en fickkniv

barnen brukade titta storögt och drog
i sin mamma för han hade vitt skägg
och sen viskade dom högt som barn gör: titta jultomten
han blinkade alltid åt dom och log

jag brukade kamma hans skägg lite ovant
och han somnade jämt efter maten
de brukade titta på tennis och laga pannkakor
jag har ärvt receptet men det smakar inte likadant

jag är övertygad om att han log
det var ett brustet hjärta och
dom sa det var av ålder
men han blev inte gammal förren farmor dog

fan det var nåt om jungler och lianer...
jag önskar att jag mindes den
för när jag gråter vill jag sjunga
en sång om indianer