Du kunde få mig att skratta
men inte torka mina tårar

och inte kunde väl du veta
att de rann där i mörkret

inte när jag inte lät dig veta
och när du inte kunde eller ville se

Vi talade om vädret
och jag sa att jag saknade regnet

för det är bara i regnet
som tårarna kan hitta sitt sällskap

Precis som jag önskat
du varit mitt regn

men du var solskenet
som bara hindrade tårarna

för de fanns där lika envist
och brände mina ögon och mitt sinne

det enda som skulle hjälpt
hade varit din hand mot min kind

Lämna mig nu
för jag har lämnat dig först

ge dig av härifrån
även om jag aldrig varit där

Du kunde få mig att skratta
men inte torka mina tårar