Likt ett lätt sommarregn.
Eller sorgsna tårar.
Orden rinner lätt mellan fingrarna.
Ord som inte betyder någonting alls.
Men som ändå är så oerhört betydelsefulla.
Till synes unika tankar och uttalanden.
Som lämnar spår efter sig.
Djupa spår i människors själar.
Spår som är djupare än någon kanske inser.


Men orden visar sig vara massproducerade.
Billiga kopior som snabbt förlorar i värde.
Insikten är som ett slag i ansiktet.
Tårarna sköljer bort spåren som raderas lika snabbt som de sattes dit.
Den varma känslan bleknar bort och ersätts av en känsla av tomhet.
Lämnar efter sig en i det närmaste outhärdlig smärta och saknad.
Ett avtryck i själen.
Omöjligt att radera ut.


Alla dessa vackra ord.
Som vårdats ömt.
Någonstans längst därinne.
Där själen bor.
Med ens är de noll.
Noll och ingenting.
Ingenting alls.