natten, hennes tillflyktsort, då kan hon vara sig själv, men drömmarna skrämmer henne ibland, vad bär hon på för känslor inom sig egentligen?
inatt drömde hon om honom, det var längesen senast, men nu var det dags igen. men den här gången var det annorlunda, hon var inte alls snäll, men han satt bara där och tog emot, som vanligt. varför gjorde han inte något? varför reagerade han inte? hon ville slå och sparka på honom, för att han skulle göra något. vad som helst. hon slog honom. och sparkade honom, men inte gjorde han något. bara satt där. tills slut sa han \"aj, det där gjorde ont, varför gjorde du så?\" hon ville skrika till honom, \"för att jag älskar dig ditt pucko!\" men inte ens i drömmen vågade hon göra det. och i drömmen var det enda stället som hon var säker, när hon vaknade skulle hon förneka att hon älskade honom. hur kan man veta att man älskar någon?

\"man måste älska sig själv för att kunna älska någon annan\", var det någon som sagt.

då skulle hon aldrig kunna älska någon.

men om natten, när drömmarna kom, låtsades hon. låtsades att hon var kapabel att älska. kapabel till att ge, även om det skulle kunna göra ont. att hon vågade. vågade släppa taget.