Världen har slocknat
Det skedde en solig sommardag.
Musiken har tystnat,
strängarna är slitna och gitarren har multnat bort.

Jag vandrar längst en öde stig..
Jag vandrar länge, men rör mig inte framåt.

Kärleken gråter ut sin sorg...
Dess sken är i en pinande koma.

Alla broar är sedan länge fallna,
Alla dörrar är stängda..

Jag låtsas,

Ler,

Men inga speglar ler tillbaka.

Jag är din syster, du är min bror...
Du kallar mig liten, av omsorg..
Du kallar mig stor, av respekt.

En tjock flod av is flyter dock genom mina ådror..
...jag inser att minnet har bleknat...

Sommaren som levde kom aldrig tillbaka...