jag är rädd att jag visade lillebror vägen.
fel väg.
och aldrig talade om att knivarna inte hjälper.
att ha sönder sin kropp hjälper aldrig.
att spriten och drogerna inte är någon hjälp heller.
det kan bedöva för stunden, eller göra det värre.
sen dagen efter vaknar man med ångesten långt upp i halsen.
och då tror man knivarna hjälper igen.
varför talade jag aldrig om att det va fel, jag hade den erfarenheten.
jag ville inte att du skulle gå i mina fotspår, men du undrade varför.
”du är ju världens bästa, klart jag vill bli som du”

vart är änglarna när man behöver dom?
jag ville va din.
en storebror måste va stark, precis som min.
att lära sig den hårda vägen kanske är mer lärorik?

och sen händer det nått hemskt igen.
att farmor är hos änglarna, dom som gömmer sig?
men snön lägger sig som bommul på marken,
hon visar oss att världen är vacker ändå.