jag tänker gå härifrån nu
jag tänker gå härifrån
fast det är sladdar i vägen
sladdar som bara leder in i bubblan
inte ut
jag hade tänkt gå härifrån nu
men innerst inne är jag rädd
innerst inne är jag
precis som alla andra
innerst inne
kan jag räkna mig till det
vi
som helst av allt vill puzzla ihop
våra ansikten
i mörkret
i rummet
låna varandras fingrar i beröringssyfte
slippa känna oss så jävla små

jag vet inte
hur djupt du måste gräva
med naglarna
under solsystemet
på min arm
för att känna pulsen
och jag vet inte
hur många masker
hur många lager av död materia
jag måste kasta av mig
för att hitta
den där sanningen jag propagerar för

och jag vet verkligen inte
om du kommer att orka lyssna
när jag orkar börja berätta

det här är ingen analys
det är början på en åttaårings dagdröm
det här har ännu inte varit
men det kommer att påminna
om sättet på vilket jag bokstaverade mig genom mitt förflutna
för att komma ut på andra sidan
och det kommer att påminna
om sättet på vilket du pratade

och jag vet att du har blivit rädd
för att öppna munnen för mycket
du är rädd för att bokstäverna ska falla för okontrollerat
och jag är inte säker på
att du vet
att det inte var jag
som låste dina läppar formade till de där orden
känslomässigt existensminimum

men jag vill
att du håller andan
en liten stund till
och räknar ner hjärtslagen
tre två ett...
räknar ut småstaden ur dina blodådror
räknar dig genom de där åren
att du letar efter fladdret du har inom dig
det där som bara märks när du sover
att du låter det tränga fram genom huden
jag vill att du låter det fylla hela rummet

efteråt finns det inget kvar att göra upp med
det finns ingen dåtid
det finns bara en sista klarvakenhet
innan vi somnar
och när du faller och rycker i sömnen
vet jag att de jagar dig igen
och jag vet
att jag inte tänker gå härifrån