Jag är en ganska tråkig människa,
lite svår att förstå... vad jag förstår...
Jag är en aning narcissistisk och egotrippad
samtidigt som min självkänsla ligger och gräver hål i marken

Jag har en hel hög med svårigheter...
eller ja, problem om man skall klyva hår...
Jag har aldrig sett att det finns någon framtid,
...var väldigt ung när jag insåg
alltings meningslöshet... alltingets trivialitet...

Och det är väl egentligen inget problem i sig.
Svårt att vara rädd när det inte spelar någon roll...
Det svåra är väl att förmå sig själv att vakna på morgonen
när man vet innerst inne att det inte spelar någon roll

Eller att hitta någon sorts verklig kärlek
när känslospektret endast rör sig mellan två grader
uttråkad eller deprimerad... deprimerad är något roligare...
Det skapar vissa problem i det sociala livet också...
i det att det är lättast att vara utan ett...

Livet är varken plåga eller njutning,
livet är den gråa massan som allting tillslut blir...

Eller jag vet inte, jag tror jag är lite i obalans

/