Långsamt lämnar jag mitt smärtsamma mörker,
Smärtsamma, men trygga mörker.
Mörkret som varit min värld så länge,
Den enda värld jag känner.
Vad väntar bortom den?
En ljus och lycklig värld?
En värld jag inte klarar av att leva i?

Ångesten fyller mig.
Jag vill omslutas av mörkret igen,
Försvinna in i mig själv.
Jag vågar inte möta världen,
Jag vet inte hur man lever.
Längtan efter smärta växer sig allt starkare.