Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

På en bänk vid vattnet...



Satt och stirrade upp i himlen igår
blått, vitt och lite mörkare grått

Tänkte lite, funderade smått...
alla dessa underbara färger,
var kommer de ifrån?

Vatten, värld och himmel i perfekt symbios
och jag... något forcerad in i situationen...
precis som vanligt... precis som alltid...

Jag kände mig lite fånig...
lite arrogant och uppskruvad...
Vad har jag för rätt att njuta av allt detta,
allt detta jag inte kan definiera...
allt vackert, allt underbart...
alla dessa superlativ jag använder utan omtanke...
Vem fan är jag att...?
Vem fan är jag?

Jag stirrade upp mot en blå himmel
och himlen log tillbaka med skinande läppar

Verkligheten är vansinnigt diffus ibland...

Jag kände mig så otroligt långt borta...
på andra sidan universum... i det okända...
och, på samma gång...
som om jag just hittat hem...
igen...

/




Fri vers av Jonny Larsen
Läst 500 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2007-06-17 19:14



Bookmark and Share


  Mangal VIP
Skön skildring. Väl skrivet. Och mycket intressant - känner igen känslan.
2007-06-18

  Rosen VIP
Vilka storsinta tankar du har,
och väldigt bra beskrivet i dina ord..
applåd!
2007-06-17

  Linda Odelmar
träffade rakt in i mitt hjärta, snyggt skrivet..Gillade speciellt bilderna du målar upp i denna..applåd!
2007-06-17
  > Nästa text
< Föregående

Jonny Larsen
Jonny Larsen