Satt och stirrade upp i himlen igår
blått, vitt och lite mörkare grått

Tänkte lite, funderade smått...
alla dessa underbara färger,
var kommer de ifrån?

Vatten, värld och himmel i perfekt symbios
och jag... något forcerad in i situationen...
precis som vanligt... precis som alltid...

Jag kände mig lite fånig...
lite arrogant och uppskruvad...
Vad har jag för rätt att njuta av allt detta,
allt detta jag inte kan definiera...
allt vackert, allt underbart...
alla dessa superlativ jag använder utan omtanke...
Vem fan är jag att...?
Vem fan är jag?

Jag stirrade upp mot en blå himmel
och himlen log tillbaka med skinande läppar

Verkligheten är vansinnigt diffus ibland...

Jag kände mig så otroligt långt borta...
på andra sidan universum... i det okända...
och, på samma gång...
som om jag just hittat hem...
igen...

/