jag grät inte
men det gjorde ont
och istället bryter paniken ut
över att du snabbt måste ersättas med någon annan

eftersom tomrummet du lämnade efter dig
andas efter nytt
och samtidigt skriker efter närhet
som måste ersättas med din

och fastän de kanske inte har någon mening
blir de till mitt syre
för även om jag inte vill minnas
så är det fortfarande omöjligt
att radera ord
som sätter djupa sår

och att glömma saker
som i själva verket inte längre betyder något