Jag har dina revben som vindspel under
vintern
snön faller kristallklart för att förfölja
alla misstag som blodhundar i natten
jag smakar dina ångestladdade ögonblick på
tungan och när du är allt och
min bättre hälft
kanske vi plockar ner månen från sitt
kungarike i fjärran

Jag lever inte längre
viskar du i allas öron och lägger lappar
i min jackficka och lämnar sms
på displayen
men löften och ord som kommer över
dina läppar spelar ingen som helst
roll i juni

(FÖR SNÖN ÄR BORTA NU
OCH VI ÄR BORTA
DU MED)

Jag undrar hur fan du kunde lämna
mig här
hela världen skriker sönder sina stämband om
natten och ingen bryr sig
om hur jag fallit tusen gånger
och krossats mot klippor som är större
än dina ideal
jag lever inte heller längre
ska jag skrika i ditt öra och lämna sms
med stora bokstäver på varenda
jävla mobil i din närhet

Och sen en dag ska jag hoppas att
du inser hur det är
att stå vid vägkanten och undra hur
man dömer från sidan