Jag mötte en man på skogens stig
klädd i präskrage och blåklint.


Han la gest över läppar
i bön till tystnad att örat
lägga i sfär

Han la lövblad på mina ögonlock
fuktiga av tidig väckelse
däri känslan vilade
då han dirigerade
ekens grenverk

Vinden lät mjukt spela upp
förde floran i sakta vals

över berg och dal 
ljöd skogens djur

i himmels portar
sjöngs serenader

all sköns upplevelse
inbjöd denne man

Jag vet ej vem han var
endast att jag den dagen
somnade rofyllt i hans famn.

**