En stund av längtan, en stund av sorg, en tid för betraktelser,
en tid för kaffe, en tid för undran, tid för glädje.
Varför detta töcken av förundran?
Varför uppleva festen från granngården?
Varför är det så svårt att vara i nuet,
ett nu som består av någonting.
Meningsfullhetens vågskålar tynger mina axlar,
jag sneglar över axeln och hoppas se något i botten
uatan att skvätta ur andra sidans mått på substans.
Varför bryr jag mig om dessa livsutvärderares kalla instrument,
eller är de varma? har jag beställt dem själv?
De kanske inte ens behöver vara här, när jag tänker efter.
Ett stycke misslyckad projekt, mina damer och herrar, några bud?
Nähe, ett ok husägarskap i Adolfsberg, några bud nu då?
Gå nu, ni som mäter, jag vill vara ifred nu, låt mig mäta själv,
så får vi se om jag kan lära mig skalan.