Du ler, och jag ler.
Du tindrar med ögonen, maskulint bejakande i tuppdansen.
Du där, ser tveksam ut, och jag undrar.
Mycket vet du om livet men jag vill inget veta.
Vad skulle jag göra om du tvivlade med ögonen?
Jag behöver inte svara, för det var länge sedan dina ögon tindrade, du arme stackare.
Dina ögon tindrar för andra värden nu,
lystna blickar riktas mot djävulska brygder som sammanblandas i din dop sked med en bic-tändare från Statoil.
Tänk om någon hade gissat det på ditt dop, att din första ägodel skulle bli din sista.
Att pingvinen i snögubbsmundering inristad i silver skulle bli allt svartare bränd av din vilja att radera ditt liv.
Det jävliga är att varje enskild dag så vet du att du kan förändra ditt liv.
Varje dag krävs det lite... lite mer gift för att utplåna den gnistan.