Det duggar ute, och jag skippar efter andan i hopp om regn. Ty dugget ar av solsken och mina ben ligger har forsvarslosa utan hejd. En transaktion till mitt vinterkonto hade inte skadat, for jag njuter som mest i snon. Och nu ska jag trots mina tankar och brist pa annat bege mig ett steg narmare solens salt. Dar ska jag stanna tills svettiga ryggar har klibbat ihop. Tills vatade kyssar och saliv har blandats och mina ben har sarats pa for att sedan knytas ihop. 

Flygplan. Jag alskar flygplan. Som en fagel utan vingslag men anda ett vingslag battre i fantasin. Sa nu ska jag fortranga den egentliga pollutionen och luta mitt inre mot en flygplansstol.

Nerpackade ska det minimala vara. For det lilla racker nog till allt och blir kvar. Jag har anda redan packat pa mig allt for mycket och for tungt i mina dar. 

En for mig. En for dig. En for de stora och en for de sma. En for drommen jag dromde inatt och en for drommen jag ska fa leva da. En for dina ogons magi och min sjukligt bedragande fantasi. En skal for min sjuka fantasi vi kan leva i. Dar far vi plats och den kan vi foda pa i tio dagar till.

Inte vet jag vem du ar eller vem jag blir i ditt mansken. Men kanske kan jag slappna av och lata axlarna falla till slut. Kanske kan jag skratta arligt och skatta mig tillfredstalld under partykepsens vaga sken.

Och jag tanker for mycket pa karlek. Med tanke pa att jag sjalvvalt avstar fran det hela nu. Jag tanker pa det som passerats och det som passerat ska bli. Jag undrar om jag for alltid kommer att passera alla forbi. Jag undrar om jag nagonsin med nagon, stilla kan bli.

1. Jag tankte pa dig, for du kraver ett avslut. Och jag alskade dig med for intet det gav. Jag ber om ursakt till min sjal, for att jag lurade mig sjalv in i vagspel av ondo, ondo jag kande i magen innan borjan tog slut. Men av misstag vi fods och av lardom vi vaxer. Ett snapp langre an dig tror jag allt jag bekommet efter det.

2. Jag tankte pa dig, du min kara. Du som var den som jag egentligen borde stannat vid. Men jag kan inte svika passionen inom mig, den brinner for starkt for att inte ses. Jag hoppas att en dag, vi hittar tillbaka, tillbaka dit, dar passionen en gang dog.

3. Jag tankte pa dig, du som gett mig drommar. Och poesins svala andetag. Jo, ett tag var jag nara att packa, packa ihop for att falla ihop igen. Men dina ord ar inte lika starka, dina ord kan inte lasas nagot mer. Jag undrar vad du gor och hur du tanker. Jag undrar om vad jag far ar vad jag ser.

4. Jag tankte pa dig, du som mig vantas. Pa betongmark och sand ska vi sta. Och med gras i knavecken ska musiken floda, floda ur gomslen inte nagon kan forsta. Jag vet inte vad jag ska vanta, och vill inte dromma for fel om vad jag ska fa. Jag far val bara halla andan tills dess du i kottslig skepnad framfor mitt anlete ska sta.

5. Jag tankte pa dig och tanker pa dig nu. Du som ar i manga mans skepnad. Du som drar over dig ett nytt lager av hopp varje gang vi ses. Och varje gang jag dig skymtar, beger jag mig ivag till det omspunna, outforskade varma. Jag vill behagas och behaga, jag vill tanjas och boja pa. Jag vill veta men anda inte, vill forklara och vill forsta. Kanske du fordomda, du som ar gomd bakom tusen ansiktsdrags depa, kanske du mitt hopps flamma, kanske du som brinner starkare for varje branning jag far, kanske jag dig en dag hittar. Under ytan, uppe i det bla. Kanske jag dar en gang kan stanna.

Kanske da kan jag fa lov.