en eldfors genom brustet landskap
av vägskäl och trådsmala spår
snarlikt det av hjärtats vener
bultande såsom hjärtat slår



rotationen av en helandeprocess
läkemedelskonst och omaskerad livsform

nyttjas till det säv, sten och askmoln



irrationell tankekraft stöps ljusår
längtande hunger och törst
i en kittel av brons
tänjs gränser

som ej förespås



lava okoagulerad mot din hud
innanför din kropp

dit hän fingrar aldrig greppar
dit hän domedagen aldrig förmås

dit hän ekot och tomrum
lavinartat susar nerför ton för ton
och trummorna mot spända rytmer
ryker ut



tundra för
och tunna år



eldfors genom brustet landskap
avlas i förståelse
flera förlåt