När dina ord tog slut blev jag ensam.
Det är lustigt hur väggarna i mitt sovrum bär spår
av osynliga krig som vi utkämpat i mörkret
och sen dolt under våra hjärtan.
Och hur inte ens morgonsolen kunnat smälta
det som frös till is mellan våra handflator
när vi slutade lyssna på varandra.
Nu längtar jag inte längre efter ditt andetag
utan efter frost.

kom december

Den sommaren var sepiafärgad
och hettan lika oförsonlig
som de blickar vi gav varandra i smyg.
Jag sjöng inte längre för dig om kvällarna
och du målade mina porträtt i svartvitt.
Jag minns inte när vi slutade kyssa varandra godnatt
men jag minns hur grannen byggde stängsel
samtidigt som våra själar gjorde det.
Nu saknar jag inte längre hur du sa mitt namn
utan väntar på vinter.

kom december

Det är natten som gör dagen ljus.
Och min taggtråd täcktes till slut av
mjuka lager silvervit glömska.
I spåren av det som försvann syns livet där ändå
om man sluter ögonen.
Det kom en tid då vi äntligen fick sova tillsammans.
I lugn och ro.

december kom