Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Någonstans ovanför

 

Jag höll dig aldrig i handen.
Mina fingertoppar jagade tomma
i vinddraget mellan höfterna och nattluften.
Och fyrarna som ledde båtarna hem
var vackrare då. Än någonsin saknaden var. 

Och stigarna ledde mig alltid ensam. 
De steg jag tog följdes av ekot
men aldrig av dina.
När skymningsvärlden steg mellan bergen
var min andedräkt inte inklädd i dina lungor.
När bäckarna frös för att ge livet en paus 
fanns ingen att vandra på vattnet med.

Så jag fann aldrig din skugga över min. 
Inte heller dina andetag. 

Men du var alltid där.

 

Någonstans ovanför

 

 




Fri vers av Jessica Ewa
Läst 705 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2007-09-05 00:09



Bookmark and Share


  scandal
dina ord gör mig stum.
dina ord är så vackra!
dina ord gör mig tårögd.
tack.
2007-10-05

    anakin
\"När bäckarna frös för att ge livet en paus\"
är bästa delen. Det är väldigt bra.

Visst känns det också tomt mellan höfterna och nattluften.
Du har så rätt i det! Du lyckas därmed skriva igenkännande på ett skickligt sätt.
2007-09-05

  Shininkagemusha
Av någon anledning landar inte raden
\"var min andedräkt inte inklädd i dina lungor.\"

hos mig.
Däremot är
\"När bäckarna frös för att ge livet en paus\"
så fint att jag närapå grinar lite.
2007-09-05
  > Nästa text
< Föregående

Jessica Ewa
Jessica Ewa