de førsta tonerna i sonettens fløde

biter tag i mig

minnena bløder och jag rivs upp igen

øppet blodkærl

spotta på mig medans du kan

dina dofter har læmnat mitt yttre

men fortfarande dras jag ner

under ytan

och ditt mørker ær avlægset nu

men dina moln ær kvar på min himmel

jag ønskar jag kunde skæra loss

dina ord

likt en bøld

från min hud

låt mina tankar vila någon annanstans

befrielse ær att høra utan att påverkas

jag har upplevt det førr

ska jag uppleva det igen

innan mina løften slutar att andas?