Vidrör mig, du trolska virvel,
du, kommen ur salta djup utav mörker,
kyss mina läppar med blånande dån:
Fyll lungorna!
Fyll lungorna till bredden!

Min kropp är så vacker,
i ljusstrålars splittring.
Badar i sanden kring musslornas skal.

Och i evighet följer jag vattnet.
Flickan i solen,
hennes vitklara sand –
Hon som vandrar längs lunden.

Invid evighet följer jag strömmen,
den hissnande jungfrun i fors;
hon som strider med hjärtat i handen –
Viskar brus invid natten.

Ja, i evighet följer jag forsen,
det kvinnliga hjärtats lugn.
Hon smeker livet med skötet, ljumt och milt –
För det till guds lilla näste.

Och i evighet följer jag vattnet,
de breda djuphavens äng,
där sanden kring musslor blir pärlor –
glittrande vilar i skönskriven ålderdomssäng.