Redan innan världen gick i bitar drömde jag drömmar om dess fallerande. Det var ett krigsfält och krigsherrarna marscherade stolt däröver. I leran och gruset brann det, ivrigt och förtärande och i mitten av förstörelsen låg en mjölkvit kvinna med särade ben. Händerna lyfta mot himlen som för att omfamna solen.