Dina fötter vandrar i djupa sår,
våra själar binder våra kroppar samman i en egenmans strid..
Du rycker och sliter, vill inte stanna kvar!
Din blick är vild genom min kropp, slår mina ögon blå..

Du talar om för mig att jag saknar vett,
men vem kan väl finna vett under varje etikett?

Jag söker under tårar en skugga för solen,
där kan jag kyla ner hettan du lagt på min rygg.

Du vankar av och an, talar för dig själv;

\"varför är den tösen inte som jag var när jag var barn?\"

Du ler sorgset då du svarar dina egna frågor...
slänger blomvasen i väggen och hindrar inte tårarna från att falla.

Jag kryper ihop under köksbordet, äter brodsmulor som tröst...

Somnar under vilda drömmar,

En dag skall jag få dig le...
en dag, och den dagen kommer!