Lampan över spisen var den enda ljuskällan i köket. Magdalena stökade runt i skåpen för att hitta en lagom stor gryta.  Magdalena lämnade grytan på spisen med det varma vattnet och lämnade köket. Då hon passerade vardagsrummet på väg mot sovrummet satte hon på stereon. Med ett levande ljus gick uppför trappan och in i sovrummet. Magdalena vandrade runt i rummet och tände det ena ljuset efter det andra. Lågan vandrade från veke till veke. Det regnade inte, men det kändes som ett regnet hängde i luften. Magdalena lekte med en kortlek. Hon lade ut korten på nattduksbordet. Underst skulle kungen ligga, sen drottning och så vidare, vart annat kort svart, vart annat kort rött.

"Här är Grevinnans te. Aha spader kung, queeen of diamonds on the top." Hon förstod hans anspelningar, någonstans hade hon läst att diamanter, var en symbol för vädurar. Och han var kung leo. Magdalena hade inte hört han komma. Hon vände sig om och såg honom stå med en bricka med två koppar och en kanna med te. "Hej älskade, är du här" sa hon och gick fram och slog sina armar runt honom och kysste han på munnen. "Gud vad blöt du är" "Det blev en blöt tillställning och jag stannade till för att hämta lite rosor, både från sjön och ett buskage." han sträckte över blommorna till henne.  "Men vad vackra blommor. Queen of diamonds är alltid på topp. " "Visst är de vackra "svarade han kort. "Men de är inte lika vackra som du, därför ska de offras. De kan inte överträffa din skönhet och därför ber de om att få dö i din närhet grevinnan." Magdalena släppte taget om hans kropp och tog ett steg tillbaka.

"Ska de dö ? oj näckrosor dessutom. " Nu såg hon att han var våt över hela kroppen och hans kostym var som nytvättad. "De är fortfarande fuktiga." "Ja min kära. De föll för min knivs egg under ytan där de trodde de var skyddade. De sträckte sig djupt ner under ytan, så jag gick dök djupare." Han slog upp teet i en kopp och gav den till henne. Hon såg på honom, det svarta håret var vått och hängde fritt. "Tack mumlade hon då han sträckte över sin kopp till henne. Vad långa stjälkar det var." "Jag försökte att skära av dem utan att behöva försvinna ner under ytan, men stjälkarna var inte till belåtenhet då. Det kändes som om det förlorade sitt värde om jag skar av stjälkarna för nära ytan så jag dök djupare." Magdalena fick syn på hans armar och händer och utbrast:" Men du blöder ju" sa hon då hon fick syn på hans hand. "Vilda rosor i en buske går inte att plocka utan blod.""Men herre gud jag ska hämta plåster." "Låt det blöda älskling, rosor och blod är rött och levande. Jag skar av grenarna med taggar och blommor nära buskens stam. Det är det enda anständiga att göra, kapa rosen vid stammen, och betala priset i blod. Martin hälsade. " "Blodig och våt som en hund." "Det är inget mot mina känslor för dig älskade du." Magdalena svepte sin kimono runt kroppen och tog rosorna i sin famn och lade dem på sängen. Det var en stor bukett och en del av blommorna lämnade kvistarna och landade på sängen. Näckrosorna lämnade fuktiga fläckar på kimonon. Deras stjälkar var som fuktiga kalla kroppar som sög åt sig all värme de kunde få. "De ger med sig redan" sa Magdalena och höll upp en blomma mellan sina fingrar. "Grevinnan ingen kan mäta sig mot dig, och då kan de lika väl ge upp." Magdalena såg ut genom fönstret, och höll kvar den tomma blicken då hon svarade:

"Ändå rämnar spegeln i tu, den brister från kant till kant. Förbannelsen drabbar mig skrek hon i förtvivlan." Det var en kort sekund, så kom hon till insikt framför spegeln. "Vad har hänt med min skönhet ? Älskling ?""Min älskade grevinna du är fortfarande den vackraste kvinna jag träffat, du är den enda jag vill ha." Han tog upp en kniv ur sin byxficka. Tyst lyfte han en kvist från sängen och skar av rosens blommor. "Därför måste de falla, för de var inte värdiga juli. Men du är det, du är fortfarande vid liv, och levande i juli." "Bara för att åldras ännu en dag." "Nej för att möta fullmånen i augusti, lejonets fullmåne." "Så är jag då här för att möta leo." "Och för att älska ytterligare en dag och en evighet till." Blomkronorna föll mot sängen, då han skar av dem. "Han" sa hon "har ett underbart ansikte, gud i din godhet, låt henne behålla det graciösa. Så du är min Lancelot?" Nu log hon då hon såg honom rakt in i ögonen. "Nej min älskade grevinna, och du är inte lady of Shalott. Du är grevinna, och jag är lord, du vädur, jag lejon." "Men ändå är vi levande, och kan således dö." "Döden är något mycket personligt." Magdalena skrattade till och skakade på huvudet. "Det är i allra högsta grad personligt."

Magdalena drack av teet. Hon log belåtet då hon kände smaken av det på sin tunga. Som en bila skar knivens egg genom de gröna kvistarna. Ingen nåd lämnade han, ingen tvekan fanns det i hans handlande. Ibland så visade han sidor som hon inte trodde någon annan hade sett hos honom. ibland kunde han säga saker som fick henne att rysa av välbehag, eller obehag, ibland var det en kombination av både och. Han hade skurit av rosorna för de inte förtjänade att leva, eftersom de inte kunde mäta sig med hennes skönhet. Magdalena tömde tekoppen och ställde ner den på sängbordet. Han svarade genom att ställa ner sin kopp vid nattduksbordet. Som ett rovdjur kom han genom rummet mot henne. När han lade sina händer vid hennes midja andades hon in. Hennes kropp darrade som ett asplöv då han kysste henne på halsen. Diskret drog han ur skärpet från hennes kimono och lindade det runt sina händer. Ömt kysste han hennes darrande läppar och han strök henne över kinden med ovansidan av den fuktiga handen. Magdalena slappnade av och han sänkte huvudet mot hennes bröst som vilade innanför bhn i siden. Droppar från det våta håret gled ner innanför bhn och ner mot bröstvårtan. Det kittlade eggande hennes känsliga kropp. Oväntat föll hon ner på sängen. Det var han som hade gett henne en kraftig knuff, men hon landade mjukt med huvudet vilande nere vid sängens fotände. Han tog tag i hennes händer och förde dem upp mot spjälorna i sängens gavel. Magdalena ryckte undan händerna och reste sig upp i sittande ställning. Han log mot henne, och tryckte ner henne i sängen. Magdalena for runt som en katt och försökte komma upp så att hon satt i sittande ställning, men han var snabb och stark. I stället slutade det med att han lyckades binda ena hennes hand vid sin med hjälp av det breda skärpet till morgonrocken. Magdalena försökte att klösa honom vid skjortöppningen. Ilsket slet hon i hans  våta kläder för att blotta hans hud, men han log brett och satte sig gränsle över hennes kropp.  de våta kläderna kylde ner hennes hud och hon tappade koncentrationen i sin kamp. Flinande slet han av sig sin sidenslips och band den vid den andra handen. Nu var det som om han höll hennes båda händer i ett koppel. Magdalena insåg att hon höll på att bli besegrad. Det lilla motstånd hon gjorde visade sig vara lönlöst. Snabbt band han henne vid sängen.  Sidentäcken smekte huden på hennes rygg och baksidan av benen. Hon ville göra motstånd, men kunde inte, hon förmådde sig inte göra det.  Markerande sparkade hon med benen i madrassen då han smekte hennes hud. Tyst skrattande för sig själv reste han sig upp från sängen och tog fram kniven och började att skära av blommorna från kvistarna. Några av blomsterkronorna föll ner och landade på hennes mage.

"Ge dem nåd" "Varför då" svarade han intresserad. "För att.... Ja varför?" "Precis, varför, de ska falla så som sig bör. ""Som en kvinnas skönhet?" frågade hon med mörk röst."Din skönhet faller aldrig. Då skulle jag inte binda dig, om du inte attraherade mig skulle jag inte binda dig." "Varför binder du mig då?" "För att jag inte kan bestämma mig vad jag vill göra med dig, men jag vet att jag måste få dig, måste få älska med dig i natt. Det är ett begär, ett krav från min själ som bara växer sig starkare." "I still got it. Vädur för evigt. "Magdalena slöt ögonen och log, skuggorna från de levande ljusen dansade över hennes kropp.

Han skar av en liten kvist med blommor och satte den i linningen till hennes trosor. Magdalena kunde känna hur blommorna kittlade huden på hennes mage då hon andades. Försiktigt hade han vridit rosen så att inte någon törn skulle skära in i hennes hud, ändå förstod hon att det kunde ske av misstag om hon rörde sig för häftigt. det var som ett spjut riktat mot hennes kropp. Han försvann en kort stund och kom tillbaka med en flaska cola. Nu hade han höjt volymen på stereon. Kolsyran hoppade uppe vid ytan och man kunde höra hur det sprakade. Han knäppte upp skjortan och läppjade på colan. Lågan dansade under hans näsa då han tände en cigarrett, och lågan fick ge vika då han ströp gasen från tändaren. Långsamt blåste han ut den mörkt från röken genom munnen och såg på henne. där hon låg kunde hon inte möta hans blick.  Tveklöst ställde han sig och skar av resterande blommor från kvistarna. De föll som snö över sängen. Då rosorna föll såg det ut som blod i snö.

"Livet är vårt, och vi lever det så länge det finns dagar. Utan en tanke på den dagen som följer då vi slutat att andas""Poetiskt." "Vet inte var jag finner de ord jag söker, vet inte vilka ord som klär de känslor jag känner, men jag älskar dig.""Bella la amore" viskade hon. "Vad växer våra själar i för jord. Vad dricker de för vatten och vilken sol solar de sig i. " "Håll mig, älska mig tills ingen morgondag spelar någon roll." "Du har drömt om det, och nu är drömmen här, till för att leva i. Grip tag i drömmen, och håll den, för den är din. Den kommer ge dig liv, så lev för evigt, min vädur." "Tills lorden ger mig frid. Varför valde du mig, varför älskar du mig ?" "För att lag lever för dig, och med dig. för att kärleken är du, och inget annat kan vara värt att leva för." "Men älska med mig, och älska mig. håll mig tills jag somnar. Jag vill inget hellre, det finns inget annat jag önskar." "Kvinna öppna dig för mig. " Han lutade sig över henne och drog i trosornas gren. "Inget kan få mig att tveka länge, inget kan få mig att tvivla, jag känner mig så trygg och så stark. Du har gett mig det förr, ge mig det igen." Hon skymtade en flaska i ögonvrån. Magdalena flämtade till då hon kände den kalla oljan mot sin hud. han smorde in hennes mage och slickade upp oljan."Honung, honung och sommarnätter." "Vill ha din själ, vill ge dig min, men inget annat är jag intresserad av. Känslan inom mig, längtan inom mig, växer sig bara starkare. Den tar över mig, och den kan bara stillas av det som är du. Det är personligt."

Han kröp ner i sängen och lät fingrarna treva sig framöver hennes kropp. Magdalena slängde med kroppen, men hon var hopplöst bunden till händerna. i stället försökte hon att göra motstånd med hjälp av sina ben. Men varje försök roade honom. När han kysste henne på munnen besvarade hon hans kyss med öppen mun, men då han precis höll på att avsluta den bet hon tag i hans läpp. Musklerna i hans kropp spändes och då hon släppte taget ryggade han tillbaka. Han lade sig mellan hennes ben, påklädd i de våta kläderna och hon kramade hans kropp mellan benen. de starka benen vilade runt hans midja, och hon kunde se hans förvåning i ögonen. Om hon hade varit fri, hade hon gett honom en match han sent skulle glömma.

"Kämpa emot du, men du kommer ingenstans. Jag kan göra vad jag vill med dig, och du kan inte hindra det." "Ändå gör du inget alls, släpp loss mig så ska du få se på action. "Åter skrattade han. "Jasså du vill ha action" sa han och ställde sig vid sängens gavel. Han knäppte upp gylfen och de våta byxorna satt kvar på hans kropp.  Retfullt började han att smeka sig själv där hon låg och såg på. "Det här ska du få äta upp. släpp loss mig så ska du få se." "Men grevinnan då...." "Du är min.... förr eller senare får jag tag i dig. Pay back time mother fucker. " "Det där var väl inte så taktiskt eller hur?" sa han dominant. Nu reste han sig upp och knäppte igen gylfen. "Du kan inte ens smeka dig själv, gilla läget, du är fångad i din egen upphetsning." "Var inte så självsäker mitt kära lejon, vem har sagt att jag är upphetsad." Sakta skakade han på huvudet, och ställde sig på knä i sängen vid hennes kropp. Magdalena började att sprattla med benen, men han fångade dem och höll fast dem. irriterat slog Magdalena med huvudet mot madrassen. Hon kände hur hans fingrar gled över sidentyget i grenen på hennes trosor. Obarmhärtigt drog han undan grenen och hans varma fingrar smekte hennes nyrakade hud. Kroppen svek henne, och lät hans fingrar komma in.  "Din kropp säger nått annat." "Den där förbannande kroppen är så svag för dig, den föråder mig ständigt" väste hon.

I det dämpade ljuset såg hon hur kniven glänste till, det var hans fällkniv. Då förstod hon att det var den han använt då näckrosor och vildrosor offrats. Han skar av axelbanden och brösten blev blottade framför hans ögon. försiktigt fångade han dem med sin mun. Knivens breda sida vilade mot hennes hud, och han höll isär hennes ben med sin kropp där han satt på knä mellan hennes ben. bestämt skar han sönder trosorna i grenen med kniven. De offrades så som rosorna offrats med samma kniv. "Du är nyrakad ser jag, men du har sparat din egen lilla skapelse, väduren." Könshåret var rakat så att det såg ut som symbolen för väduren. Han började att slicka hennes underliv där han satt på knä mellan hennes ben. Magdalena klarade inte av att hålla fast han med sin kropp.

Ett piano hördes från undervåningen. Det lät nästan som regndroppar och en klar mjuk röst hördes, det var Eva Dahlgren som sjöng en vild röd ros. Vilda röda rosor låg utspridda i sängen, han hade skurit av dem från buskarna själv, och avslutat deras liv, och han hade betalat med sitt blod. Nu vilade de där i sängen bredvid henne. varken hon eller blommorna kunde förändra det faktum att de fångats av honom. rosorna hade tvingat honom att lämna blod, men det hade inte hindrat honom. näckrosorna hade tvingat honom att dyka ner under vattnet, men det hade inte hindrat honom, och hon hade sprattlat och hon hade argumenterat med honom men det hade inte hindrat honom. han band hennes kropp, och han förförde henne med sina ord. Innan Evas röst tystnat hade han klätt av sig och lagt sig med sitt ansikte mellan hennes ben.

Hans kropp var kall och våt mot hennes varma torra hud. Magdalena kunde känna den på insidan av sina ben och hon kunde inte flytta sig nämnvärt. De gröna långa stjälkarna som tillhörde näckrosorna var också blöta och kalla. De var som hans kropp tänkte hon. de var han, kalla och blöta, men de hade en sån underbar verkan på henne. hon ville värma dem och honom med sin kropp. Blommorna skulle han inte kunna ta ifrån henne, hon skulle behålla dem sen, länge, länge. Tänk vilken makt han hade, vilket ansvar han hade och hur han förvaltade den. vad som helst skulle kunna hända, han skulle kunna knäppa med fingrarna och en annan person kunde komma in och göra vad som helst med henne. Hon hade sett det i en film nyligen. Det var en viktig del av känslan, att veta om att han hade makt, tog ansvar och förvaltade den och använde den för att ge henne njutning, det gjorde henne rörd. Rosorna var varma och aningen fuktiga, men de var taggiga och kunde ge blödande sår. Näckrosorna var kalla och blöta, men gav inga sår. Han skulle inte heller orsaka henne några sår. Det visste hon. stereon ekade i hela huset och det var ett tecken på att han inte brydde sig om världen utanför. Skrikandes välkomnade hon orgasmen fullt medveten om att det bara var han som kunde höra hennes hesa skrik. Nu ville hon fösa bort honom från sitt underliv men hon kunde inte. skrikande och flämtande, kastandes i sängen kände hon hans fingrar inuti sig. vilt högg hon i luften och slet i sängens gavel, men han rörde inte en min. hon såg hans njutning i hans ansiktsdrag. Nick Cave & the seeds & Kylie Minogue where the wild rose fick henne att tänka. Var hon en vild ros? Hade han plockat henne då han fick hennes hjärta ?

Ur sängbordet tog han fram något och lade på sängen, hon kunde inte se vad det var. Han tillät inte sina fingrar lämna hennes underliv i fred. Något föll fjäderlätt över huden på hennes mage. Magdalena kunde skymta nått som såg ut som ett vitt pulver. Sweet snow, det var ett pulver, en form av ätbar kroppspuder som han hade hällt ut över hennes kropp.  författaren andades in och så blåste han kraftigt luft mot högen med pulvret. En snöstorm bildades och tog med sig pulvret över hennes kropp så som vinden tar med sig sand över en strand. Känslan var nästan så, som om hon var en strand och sanden dansade över landskapet. Framför hennes ögon dansade sexleksaken crystal dolk, en kristallklar stav gjord  i hårdplast. Det var hennes favorit. Glupskt började han att slicka i sig det söta kroppspudret samtidigt som han rörde dolken i henne. Magdalena kunde se symboliken, först näckrosorna, sen vildrosorna som doftade så ljuvligt, hennes underkläder i siden och nu hennes själ och kropp. allt föll för en knivs egg. Dolken vickade och rörde sig inuti henne undertiden som han slickade i sig pudret. Känslan var så stark att det kändes som om hennes själ höll på att stiga ur hennes kropp. Magdalena andades allt häftigare med magen och hon vred sig åter med hela kroppen, men nu betydligt lugnare. Författarens fingrar och mun var överallt. Det fanns ingenstans hon kunde ta vägen eller fly sin egen orgasm. Ibland tror man inte att ens partner kan överraska en efter att man levt ett par år tillsammans, men det här var en sida hon inte sett, hans dominanta drag. Så beslutsamt han varit i agerandet, så målmedveten och strategisk. Det kändes som det fanns tusen och åter tusen undermeningar i allt som ändå var så enkelt och självklart. Och allt var för att han älskade henne, och för att han ville ha henne. författaren hade gjort allt som stod i hans makt för att visa det då han hade sin makt, han förvaltade den och hon älskade den. Då det var som skönast drog han ur staven ur henne och ersatte den med sin egen mandom. med häftiga rörelser tog han henne där hon låg bunden. De stora mörka händerna under hennes korsrygg lyfte henne från sidentäcket och sidenlakana. Magdalena satte ner fötterna i madrassen medan han stod på knä mellan hennes ben. rullandes med höfterna och sin underkropp mot hennes manade han henne att komma. Magdalena lät det gå igen. Under tiden som hon skakade i kroppen fortsatte författaren att röra sig i henne. Så lustkänslan ebbade ut drog han sig ur henne. Försiktigt satte han sig gränsle över henne och smekte sig själv. Hårt och snabbt drog han i sin lem mitt framför ögonen på henne. Det kunde göra henne tokig, det var bland det bästa hon visste. All den kraft som byggdes upp under tiden och musklerna under den mörka huden som spände sig ju närmare utlösningen han kom och så innan hon visste ordet av det så kom säden fram stötvis och landade på hennes mage. Helt plötsligt kunde hon se hur musklerna långsamt slappnade av och kroppen blev mjukare. Stilla lade han sig bredvid henne och befriade henne från hennes fångenskap. De kröp intill varandra bland rosor och näckrosor. "Du är underbar" viskade han. "Du med, du överraskar mig så... men du förstår väl att det här kräver en replik... det är i allra högsta grad personligt. Gör det aldrig till något annat älskling."