”De var ”blå” mina vänner…
Alla de människorna som för en tid
så intensivt styrde mitt liv, var ”blå”…
När sedan dessa människor försvann
ut ur mitt liv, sökte jag mig till ”blått”
för att få tröst

Nu står jag här…
ensam, men ganska stark
Och, jag älskar det ljusa, luftiga ”blå”
över allt annat
Blått ger mig styrka
och en sällsam harmoni
Det tycks mig att blått innehåller så mycket
kärlek och värme
Kanske är det mina egna minnen
som styrker och värmer mig, vad vet jag…

Men se…bara se
hur vågorna smeker stenarna på stranden
Hur de slätar ut
varje ojämnhet i sanden…
Se, hur måsarna flyger!
Burna av något vi inte kan se
men kallas för luft
Men, höjer vi blicken uppåt, så kan vi se den
då kallar vi den himlen…

Ett blått hav…
En blå himmel…
Det allt föds ur
och det levande behöver för att leva…
Vatten och luft!
Med andra ord:
Vi behöver kärlek inom oss
och en själ…att andas med
Säg, är inte blått vackert…”

Zamira