Jag vet inte var de tog vägen....
allt det där med mening och betydelse...
känsla och vilja... hat och blod...
värme och kyla... och det andra...

De där småsakerna som bygger ett liv...
en existens... eller ja, vad jag tror är...
Jag har andetag och trötthetskänslor kvar...
fingrar som värker ibland av allt skrivande
och huvud som då-och-då imploderar...

Ja ja, man borde väl försöka sätta sig in i livet igen...
Var ska man börja?

Måste jag lära mig tala igen för att kunna lära mig existera?

Hm... kanske ska man bara försöka acceptera det som är och flyta...
andas mig genom livet...

försvinna inuti... litegrann...

stå väldigt stilla och försöka se ut som jag greppar något?



/