Om människan kan stå på egna ben,
Varför använder vi naturen som krycka?
Vi ger av oss ett sken
av att vi upplever en form av lycka

Vi vänder på oss i sömnen
fångade i en mardröm
Vi sitter fast på törnen
Men ser avundsjukt på örnen

Varför glider vi igenom livet?
Livrädda för att skära oss på kniven
Repen som håller upp vår scen
Är de samma som håller i våra ben

Det döda barnet är det enda som ler
Ser ingen annan vad det är som sker?
Jag kan inte älska vad vi gör
Jag kan inte tro på det jag hör

Misantropin är likt en bägare vin
Det är nu jag gör min sorti
Jag förspills i livets brunn
Jag förorenar vattnet in i dess grund

Min sol har gått ner
Men natten ger mig ändå mer
Jag flyr från er
Ni är civiliserade och fler

Ni är de som har så rätt
Men jag gillar inte ert sätt.