Jag balanserar som en lindansare på ett rep,
kastar mig fram och tillbaka för att följa det som skrevs.
Jag lämnar härmed mitt akamdemiska liv,
det går inte för sig att bära kostym och äta med kniv.
Du kanske tycker jag kastar bort mitt liv,
men hur fan kan jag göra det när jag inte bryr mig om ett skit.
Titta nu på när jag lägger en rad om hur jag talar med hav.

Ni ser alla ut som monster,
men jag kan inga bättre konster,
än att kasta mig ut ur floden och rulla nerför backen,
ni åker vidare men akta er för här kommer jag med tusen hål i nacken.
Sprutan sitter kvar utan att drogen grejat sitt,
Jag hoppas vi kan glömma detta när jag sprayat mitt,
Även om kuken fortfarande står löser vi saken med kejsarsnitt

Varför sitter du kvar i fällan,
när vi båda lämnats sällan,
vad är din anledning att leva,
min är att sleva -
i mig världens soppa och,
pissa i resten innan vi hoppar
Sära på benen så slipper vi droppar

Bortkastade är hemligheter för dem som inte kan prata,
för de kan inte säga hur gärna de velat rata,
dig och ditt utseende,
precis som en fotomodell med sjukt seende
Din jävla idiot, ser du inte livet framför dig
Du är som ett rovdjur som inte ser bytet framför sig.
Jag sitter inte bakom dig, jag anför dig.

Ledaren över världens armé,
jag ger oss alla en andel,
av förtjänsten på djurslakten,
som vi alla gör när du lagt dig.
När du sover öppnar jag en ny värld,
för få utvalda visar jag en ny själ.
Den är lika gullig och söt som en baby säl.

Kommer du i handen eller sprutar du i motvind?
tittar du mot solen eller ser du min korsvind,
den glider över allt men ingen vet vart,
den bär med sig brev från dit du ska snart.
Dödsvåg i Thailand, Terrorister överallt,
hur blev världens så jävla bedövande kall?
I fjärran hör ni mig yla, men ni svarar bara med ett skall.

Bortkomna små kaniner i världens labyrint,
det är du och jag som slagit slint.
De andra har hittat rätt väg men bara tills de dör,
för i efterlivet är det jag som för,
vår dans på rosor som sticker hål i vår häl,
precis som dina ord ofta sticker hål i min själ.
Mitt mentala självmord behövde inget skäl.

Världens ledare tittar ner på oss små,
de säger åt oss vart och när vi kan gå,
drar i våra trådar som i dockteater.
men vi sprang iväg och drog stock i baken,
på alla er som bara såg på och skrek,
när hon särade på benen och vi börja vår lek.
Det var ju inget annat än kärlek och smek.