Tänker du aldrig på hur livet skulle vara utan mig,
för jag tänker ofta på hur livet skulle vara utan dig.
Bortkommet, borttappat, bortkastat, bortskrämt
Omkommer, Dom kommer, som normer, bakom stormen
Jag vill inte tappa ut vätskan jag fortfarande har kvar i mitt ihåliga glas,
men du försöker hela tiden fälla mig med din ömtåliga extas.

Varför gömmer du dig bara när jag försöker leta,
varför kastar du bort nyckeln när jag vill att du ska veta.
Skit i vad jag säger, kasta bort vad jag värderar.
Värdelös, utan värde. Vilse i ett liv som turnerar,
på tomma vägar utan någon som tittar på.
Nu står vi här på ett fält och ska så,
våra egna blommor som vi kan klå.

Jag tittar ner i livets brunn,
kastar mig över kanten och blir sakta stum.
Ni andra tittar på men ingen hjälper mig, för dum?
Jag vet inte varför hålet finns inom mig,
men jag kastar bort det som finns inom dig.
Jag bad aldrig om din kärlek,
men ändå ligger jag vaken över en sån här lek.

Hoppar hage på dagis tillsammans med små barn,
jag försöker att stanna upp och stå klar.
Men jag är otvättad och ful,
jag sitter fortfarande med nålen i handen och ler som på jul.
Jag gungar fram och tillbaka,
kastar blicken på framkallningsbara,
bilder där vi alla ser vår farsa slicka dig på halsen.

Kasta bort ditt liv, skicka dig själv ner i en iskall bäck.
Bortom åsen där ligger jag, stelfrusen och helt väck.
Jag vill ha en fin begravning, för när jag levde var jag fin,
jag vill inte ligga i en öppen grav så ni kan se mitt flin.
För jag är glad att jag är borta,
ni andra kan gråta för var var till korta.

Jag går samma fotsteg varje dag,
fäller samma kommentarer tills jag är skalad av, avskalad.
Jag kryper på samma spår som en avskakad,
liten sak som inte kan hitta sin egen avsaknad.
Mitt handavtryck på världen kommer inte stanna kvar,
för jag visste att den hamna vart?
Bakom gallret som delar tid och rum,
som nån sa \"spelar krona och klave och spottar i livets brunn\"