Du fick mig att le igen
du fick mig att börja tro
du fick mig att börja andas

Du stod där så ensam och vacker
med ett trasigt paraply i handen
ditt hår det droppade från regnet
ditt vackra leendet du log mot mig
fick mig att knäa, smälta

Tog mig mod att gå fram och ge dig min famn
vi satte oss ned på närmsta cafe
plockade nyfiket på våra liv

å gud du var så vacker där du satt
du var en skatt jag alltid önskat haft
du hade allt
du var allt

hoppas att jag en dag
kan få dig att älska, njuta och vara glad

för du kommer att se
att ingen annan
kan få dig att älska dig som jag