Jag är faktiskt
inte så fin

Det som sägs
vara fantastiskt samt berör

- finns hos de som ser det.

Inte hos mig.
Jag hjälper dem bara

att se det själva...

Det är bara så
som det är.

Det fantastiska ligger inte i mig - utan i andra människor. Jag kan ibland lyckas vinkla lite ljus på det, så att andra ser - men det är något som vem som helst som stannade upp skulle kunna göra.

Min vän sa:
- Nä verkligen inte. Där har du fel
Hur mycket jag än stannade skulle jag aldrig se världen som du gör det

Fast detta är en av de saker som jag faktiskt verkligen vet.
Tänkt mycket på.

Det är just för att det är så enkelt, att vem som helst kan göra det - som det berör... närmaste gemensamma nämnaren. Folk söker för högt, för lågt, för långt bort, eller tittar för nära.

- pågrund av stress och prestationsångest..
Slappnar de bara av, så kan de utan problem se,

skriva, göra som jag...

Vännen sa:
-Jag ser allt enkelt, rakt uppockner

Men det är
inte
enkelt...

Det är
snabbt,
inte enkelt

- att se saker rakt upp och ner...

Vännen fortsatte:
- Du ser vinden flytta saker. jag ser att det blåser
Du ser droppar som faller i saker som speglas i dess sköra hinna Jag ser regn
det du beskriver har jag inte sett förrens du har skrivit det

Är det inte
din syn
som ser det jag pekar på?

Är det inte
dina känslor
som känner det som jag visar?

Det ÄR hos dig
det fantastiska

sker


Det är som
med konst

Gå på ett museum,
se en tavla rakt upp och ner - det är färg på en duk

Se sedan
samma tavla
med någon som lärt sig att se - plötsligt öppnar sig duken och dina sinnen blir en del av

Vännen fortsatte:
- För mig är det en målning
en strand med ett hus, några träd
för dig skulle det bli en berättelse
jag ser inte detaljerna
jag kan inte
har inte den förmågan att berätta

Men

det är ju
för att du ser
snabbt

- även under en längre tid -

Det enkla
tar tid
och kunskap

sånt man
kan
lära sig
ta sig


innan


man delar tårar med händerna