Jag minns så mycket av verkligheten,
den stinkande hettan, och sommarens ödemark

Det fanns inget namn, i din identitet
; övergiven var den ett fäste

Denna dag har fallit, obemärkt
som eftermiddagen förtorkat
i kroppen

I ett andetag
belägrad av kärlek

ber jag -

krossa mig eller välsigna mig!