Det var länge sen nu Helena
Men jag tänker fortfarande ofta på dig
Minnet av dina vackra drag, allt svagare
Minnet av dina verbala slag, allt starkare
Jag var för snäll sa du
Omanlig och mesig
Fegis kallade du mig

Visst, jag är ofta rädd
Som nu framför er, lite nervös
Rädd för bli utskrattad eller missuppfattad
För jag är rädd för misslyckas
Och rädd för att missa chanser
Att få cancer, trots att det är det jag försöker när jag röker
Rädd för olyckor, tvingas hoppa på kryckor
Med olidlig smärta och skriva rim på hjärta, oj
Rädd för ta beslut, att det goda snart tar slut
Rädd för alla typer av förändringar
För kanske leder de till försämringar
Rädd för mina lögner och era sanningar
Och dessutom smärtsamt rädd för att minnas

Jag är rädd för bli avslöjad som en bluff
Och hamna i gruff när jag spelar tuff
Rädd för tandläkarens på tok för stora instrument
Framstå som oklok eller inkompetent
Och absolut livrädd för bli permanent impotent
Eller den stora skrällen, göra någon på smällen
Ja Helena, förlåt mig men jag var rädd för skaffa barn
För jag är rädd för bli vuxen, fastän jag redan är det
Rädd för fyrtioårskrisen med den pinsamma tonårsreprisen
Rädd för min åldrande spegelbild
Hjälp, vad är det som händer
Jag vill inte tappa mina tänder
Jag vill inte tappa håret
Jag vill inte tappa greppet
Få en psykos eller medicinsk diagnos;
"Lennart, du är bipolär typ I"
Alltså inte bara sisådär lätt
Konstig

Och jag är rädd för förväntningar
För de gör mig alltid besviken
Rädd för bli sviken
Ja Helena, du har gjort mig skräckslagen för kyrkor
För där tycks man bara bli bedragen eller begraven
Så nu är jag är lika rädd för tvåsamheten med tv-tristessen
Som ensamheten med den ständiga kärleksstressen
Pressen på hitta den rätta, den sanna, den eviga
Som man ändå alltid till slut mister
Efter ett par år av trista tvister
Då hjärtat slutligen rister
Och jag brister
Ut i gråt
Och jag är jätte rädd för gråta
För det gör ju så jävla ont

Jag glömmer aldrig vad en vän sa
När tårarna rinner är det verkligheten som tränger djupare in
Och jag vet inte om jag vill släppa in verkligheten
För jag är rädd för den här världen
Här finns alldeles för många spruckna relationer
Miljoner med depressioner och cyniska reflektioner
För att inte tala om alla illdåd människor begår
Jag är rädd för alla som slår
Rädd för alla som hatar
Rädd för alla hämndaktioner
Kedjereaktioner av våld
Som leder till våld
Som leder till mera våld, våld
Alla krig mellan förblindade nationer och fanatiska religioner
Alla bombexplosioner
Med förlorade visioner
Om någonting annat
Om någonting bättre

Så Helena, ja jag är ofta rädd
Absolut livrädd för kärleken
Men mest rädd att jag har förlorat hoppet
Och vågar jag berätta detta..
Jo

Jag är rädd, att jag är mer rädd för att leva, än för att dö