Flight SK410 från Köpenhamn hade landat och fyra glada killar nästan direkt från matchen Arsenal-Coventry sökte sig ut ur terminalen till parkeringen en snöig decemberkväll. Efter två veckor i England med whiskysightseeing i Scotland och dagar av fotboll i samt ett otal pints av Best Bitter i levern står dom nu med överfyllda vagnar och klirrande kassar i händerna framför Betalningsautomaten på Terminal 5.

-Har du verkligen parkerat här ? säger den ena till Bilägaren.
-Ja, och vadå ?
-Det är ju skitdyrt här. Det här är ju korttidsparkeringen. Säg inte att du har parkerat i parkeringshuset också.
-Nej, nej det är lugnt. Bilen står jättenära. Ska bara betala först, vänta lite bara, sa bilägaren och närmade sig automaten.

Automaten drog i sig biljetten, sög på den ett tag och skrek sedan med stora bokstäver och siffror: ATT BETALA: 2250 SEK och så blinkade den som ett flipperspel på alla möjliga öppningar där den kunde förvänta sig betalning av någon form.

-Tvåtusen spänn?  sa bilägaren och backade nästan en meter.
-Tvåtusentvåhundrafemtio kronor står det faktiskt, sa nummer två.

Nummer tre tränger sig förbi och trycker snabbt på en knapp med den nu lockande texten: "AVBRYT".

-Vad gör du? sa bilägaren och fick samtidigt tillbaka sin biljett med ett pip från den hungriga automaten.

-Faan, det går ju inte, sa nummer tre. Två Papp är skitmycket. Tänk efter !  Hur i hela friden kunde du parkera här, pucko !
-Nu tänker vi efter allihop, sa nummer fyra.
-Tvåtusentvåhundrafemtio spänn, fortsatte bilägaren
-Tyst, nu vi tänker. Och du också !

-Jag har det, sa nummer tre. Vi tar en Taxi som kör in oss på parkeringen, bommen öppnas och vi får en ny fräsch biljett. Sedan fikar vi en timme, tar biljetten och betalar 20 spänn och åker hem lyckliga och glada. Enkelt och bra.

-Skitbra, fixa en Taxi och ring oss när du är vid bilen, sa Bilägaren och började redan samla ihop sina prylar.

Det ringde inte på tio minuter, inte på tjugo minuter heller. Men efter trettio kom nummer tre tillbaka och man kunde se på hans gång att hela världen hade rasat.

-Inte en enda ställde upp. Inte en enda, dom bara garvade. Inte ens några svartkörare ville veta av mig.
-Fan, sa nummer fyra. Nu tänker vi igen. Tystnad, tänk !

Det hade gått två timmar sedan dom landat och fortfarande satt dom framför Betalningsautomaten och diskuterade och kanske tänkte.

-Tvåtusentvåhundrafemtio spänn, sa bilägaren igen.
-Käften ! Tänk istället sa nummer tre.

-Jag har det, sa nummer fyra. En stannar med bagaget och vi andra går och hämtar fyra bagagevagnar. Sedan rullar vi in dom genom infarten som om det vore en bil, får en frisk härlig biljett. Sedan fikar vi en timme och åker hem. Enkelt och bra.

-Så gör vi, sa nummer tre. Yes ! Äntligen där har vi det !

Tre män ger sig ut i snöyran. Får ihop fyra bagagevagnar och ger sig av mot infarten till korttidsparkeringen. Alla tre skjuter på bakifrån fram till bommen och nummer två går fram till den automatiska biljettutskrivaren vid infarten, men igenting händer.

-Skit säger, nummer två. Vi behöver flera vagnar. Sensorerna reagerar inte.

En står kvar och väntar medan de två andra springer tillbaka i den djupa snön, sliter och drar efter ytterliga bagagevagnar som skjuts på efter de fyra första. Nu har dom åtta vagnar och trycker med stor svårighet hela ekipaget mot den magiska bommen. Nummer två rusar fram för att hämta biljetten, men ingenting händer.

-Fan, fan, fan, skriker han nästan utmattad och helt svettig. Det går ju inte. Dom här djävla vagnarna är säkert av aluminium. Det här kommer inte att fungera, aldrig.  

Då ringer det och bilägaren undrar hur det går.

-Åt helvete, säger nummer två. Vi ger upp här och kommer tillbaka.

De skjuter tillbaka alla vagnarna från bommen och lämnar dom vid diket utanför infarten. Frusna, svettiga och med mycket kalla händer går dom snabbt tillbaka till Bilägaren som sitter kvar framför Betalningsautomaten.

Nu har det gått tre timmar sedan landning.

-Jag betalar, sa nästan alla på en gång, bara jag kommer hem.

Bilägaren stoppade in sin biljett igen och Betalningsautomaten blinkade som ett flipperspel igen. Alla försökte med sina kort, men inga kort fungerade, inga !

-Är det någon som har 2000 kronor i kronor? frågande Bilägaren desperat.
-Tvåtusentvåhundrafemtio kronor för att vara exakt, sa nummer två.

-Vi åker till den manuella kassan och betalar, sa Bilägaren resignerat. Jag ger upp. Dom drog sina tunga vagnar genom snön och fram till bilen. Borstade bort snön och fyllde bilen med klirrande kassar, resväskor och sig själva. Bilägaren kör sedan iväg mot det stora nederlaget med värmen på fullt, fläkten på fullt och plånboken redan helt tom. Imman hade redan börjat lätta från rutorna när de närmande sig den stora manuella betalningsstationen.

Han kör upp mot en lucka framför ännu en bom. Vevar ner fönstret, sträcker ut den tummade biljetten och ler bekymrat.

-Här, säger han resignerat och ger någon sin dyra och blöta biljett.

Stämningen i bilen är tung, blöt, trött, dyr, kall och svettig och mycket sen, och alla längtar bara hem. Hoppas deras kortläsare fungerar här tänker nummer fyra. 2250 genom fyra blir cirka 650 per skalle tänker nummer tre. 562:50 tänker nummer två.

Då lutar sig en dam i blå kostym sitt vackra huvud ut genom den lilla öppningen och bara skrattar och ler. Sedan säger hon:

-Så här roligt har vi inte haft på länge, säger hon skrattande. Kolla här och så visar hon med handen bakåt in i rummet.
-Allt finns på video, och så pekar hon igen mot åtta monitorer varav en visar alla fyra framför Betalningsautomaten, en visar infart nummer 2B med alla vagnarna och en tredje har en bild på dom just nu där dom sitter.

-Så åk ni bara, skrattar hon och alla bakom henne. Ni var jätteduktiga och roliga, välkomna tillbaka ! Och så öppnas den magiska bommen.

-Men, vad ska vi betala då, sa Bilägaren förvånad som just fick tillbaka utfartsbiljetten i handen.

-Betala, säger hon igen frågande ? Varför då ? Idag kostar det inget, för så här roligt har vi inte haft på länge ! Kör nu.

Nu har imman helt försvunnit på bilens alla rutor och polarna ser minst tolv personer som vinkar och applåderar från betalningsstationens alla fönster.

-Kör för faan, säger nummer två.
-Gratis ? säger nummer tre.
-Dra nu då för fan, innan dom ändrar sig, säger nummer fyra.