Under nästan sex års tid var jag utfryst och föraktad... Jag antar att detta är det närmsta jag kan komma utan att riskera ett känslomässigt sammanbrott.

Jag vill bara få röra vid en annan människa

Skolgården är fylld

Jag står ensam kvar

Förbjuden mark

Deras ansikten

Deras hållning

Deras frånvaro

Kedjar fast mig

De kommer aldrig släppa mig

 

Än idag

Står jag utanför

Deras ryggar är

Fortfarande där

Även när de

Står vända mot mig

Fortfarande ensam kvar

I fyllda rum

 

 

 

 

 

Jag kommer aldrig att läka

Fri vers av Eléa
Läst 1459 gånger och applåderad av 45 personer
Publicerad 2007-08-12 19:50

Skriv ut
Spara som PDF

Herr Ångest Stark text.. berör.. man kan int elåta bli att känna ett hugg i bröstet.. o fråga sig själv varför? 2009-02-24

Mats Henricson Mycket ärligt om den vedervärdiga mobbingen ! Bra fångat ! 2008-08-05

Quasimodo Så mycket smärta i dessa rader, för sådant jag själv har upplevt och kan känna igen, men det läker även om det går sakta, det hoppas och tror jag för dig!!! 2008-05-10

Skrivarn Smärta i dem orden, känner igen mig själv i den fina poesin! 2008-05-03

R-M JA KÄNNER IGEN MIG, BRA SKRIVT! 2008-01-03

Nicklasb Det är (o)lustigt det du skriver, jag känner exakt samma sak, folk pratar med mig men ändå så känner jag mig utanför, så har det alltid varit. Din dikt har stor igenkänningsfaktor, den är utlämnande och mycket bra. 2007-12-07

ej medlem längre Bra dikt, den beskriver väldigt bra. Jag känner igen mig. Jag lovar dig, du kommer att läka. Du kommer inte att glömma, men läka kommer du, om du tror på det, och vill det. 2007-12-06

KristinaE .starkt och fruktansvärt.. ryser! 2007-12-05

Just Emotions känns så väl igen.. ryser..** 2007-10-30

items vackert om hur ont utanförskap verkligen kan göra. 2007-10-26

White as a star Det här är riktigt bra förmedlat. Jag vet hur du känner, har haft det på samma sätt. Det kan ta ett tag, men det går att läka... Mer och mer ju mer tiden går. Du VILL läka, och det kommer BLI så.. :) Lycka till!! 2007-10-23

aftermath du beskriver ett olidligt tillstånd av utanförskap jag tolkar dina välskrivna rader så om det är diktarjagets situation blir min reaktion stark förbannad 2007-10-23

Just Emotions berörande o stark... applåderar* 2007-10-17

Kent Love du måste lära dig att älska dig själv och tro på att du duger som du är för det gör du trots omständigheterna i skolan... dom är bara okunniga och rädda små människor som inte kan se vem du verkligen är... kom ihåg att du är värdefull det viktigaste är att du vet det själv... Mvh / Kent 2007-10-11

Porslinsdockan Men gud,här sitter jag precis och skriver en dikt om att känna sig utanför,jag blev mobbad under min skoltid och känner igen mig...Du berörde verkligen mig och jag står på din sida...Kram 2007-09-05

aftermath vilken smärta när kniven vrids runt så men du sätter smärtan på pränt prövar dessa utövares natur bra text som upprör i själ och hjärta! 2007-08-28

Eva Olsson Så starkt skrivet! Det kommer andra dagar! 2007-08-24

Novemberflickan jAG har också varit såddär, känt såddär och mått såddär hela skolgången, men jag lovar att det komemr bli bättre:9 lycka till med ditt liv och jag älskar det du skriver :D<3 2007-08-22

Björn Karlsson Du utrycker dig helt fantastiskt. Ditt mod och din skörhet. Det fins goda människor i världen. de som är elacka är igentligen rädda. Håll i och skriv. Mvh Björnen. 2007-08-21

Cammo oj. Jag har svårt att relatera till sånt här men ändå känner jag någon sorts av .. jag vet inte. på nått sätt så ser jag det framför mig och känner lite av din smärta (precis så mycket smärta som man kan få en annan människa , en människa som inte vet hur det känns, att känna) Det är svårt att skriva min kommentar efersom att jag inte är säker på vad jag ska skriva. Men jag kan ju alltid nämna att du skriver otroligt vackert och levande. Du målar upp en otroligt gripbar bild. Du helt skriver som man förstår tror jag att jag menar. Din text är verklgen värd att läsas frö den ger så mycket - för vem som helst. Ge inte upp. även om smäratan och minenna alltid kommer finnas kvar - kanske bleknande men ändå kvar - så får man aldrig sluta slåss för en framtid (kanske tomma och uppretande ord från nån som inte kan realtera, inte vet hur det är, men det är nog vad jag i ord kan uttrycka). Det finns människor där ute som aldrig komemr vända ryggen till dig - upptäck dem Kramar 2007-08-21

Pontus W.U det skär genom hjärtat. otroligt skarp, jobbig och fantastisk! 2007-08-19

Ola Rydberg Ja fy fan vad människor kan vara kalla och elaka mycket bra text skriv på 2007-08-19

Maria Zena Viklund Du vackra underbara tjej, det smärtar mig så stort o hårt dina ord blir till slagfält i min kropp, vill o önskar jag kunde lindra din smärta en smula, maktlös står jag här och kaninget annat än att förmedla dina ord underbara är liksom du, hoppas diu en dag kan läka o finna ro till det som sades o gjordes som inte var sant, det är inte din börda att bära utan deras! 2007-08-19

sleepwalking din text berör verkligen! människor kan verkligen bete sig illa.. hoppas allting är bättre nu! du skriver jättebra, hoppas du vet det 2007-08-19

swimsus@gmail.com Jo det kommer du visst göra tro det eller ej..Läkningsprocessen blir livslång..blödande, ärrskadad, prövad, men stolt och stark står du i slutet bland alla fjantar och fånar som en gång sårat dig så. \"Livet är vilja och kamp\". -B.Afzelius Ur smärta föds insiker! Grym presentation har du också så inspiration och insikt fattas dig ej! 2007-08-17

Fångad i en Snöglob Den var så enkel, men den fyllde ändå mig med en rysning längsmed ryggraden! För den kan både passa in på ingen och alla! Jag älskar särskilt den sista biten eftersom det är ungefär så mitt liv känns ibland! 2007-08-15

charlotte hedendahl Vet att det känns så,men tro mig du kommer läka! Dikten är utlämnande,sorgsen och mycket bra! Sorgen och ilskan lyser klart även mellan raderna! Charlotte 2007-08-12