Jag kan tycka som så ibland att jag är lite nojjig... Jag är ty bara 17 år fyllda men har ändå redan haft en ålderskris. Eller jag tror åtminstonde det. Ni förstår att jag satt hemma när helt plötsligt slog mig. Eller jah det var ju min lilla älskling som hade kastat en bok i huvudet på mig, men det kunde ha varit en tanke! Hur som helst så försökte jag återgå till mitt arbete (jag spelade på datorn, men det är det ingen som behöver veta). Ni förstår att spelet gick ut på att döda folk och när jag dödade folk där på spelet så kom jag att tänka på hur folk ibland brukar skjuta varandra på gatan. Ja och gatan är ju inte så långt ifrån mitt hus (mitt hus ligger precis bredvid en gata!)! Sen kom jag ju på att vid mitt hus så har vi en lekplats (eller inte precis vid mitt hus utan det är några hus däremellan men det är bra nära i alla fall!), en lektplats där jag brukade leka när jag var liten (upp till tolv års ålder plus minus noll).

Helt plötsligt slog det mig igen! (Den här gången var det en tanke) Jag blir ju arton år nästa år. Då blir man ju vuxen med tvång. Då kan man ju inte bara gå dit och leka med lastbilar i sandlådan naken eller hur? Hur skulle inte människor titta på mig då?

-Nej men titta på han då! Lars kom nu så går vi hem innan snuskgubben börjar ta på dig! Lars ta absolut inte emot något godis!

Tänk vad knasigt det skulle bli? Jag skulle bli helt galen om jag hade fått sand mellan skinkorna. Det kliar ju som bara den och om jag då skulle börja springa runt där på lekplatsen och skrika som en galning för att det klia så, skulle någon då kanske tycka att det var normalt?(om jag ska vara helt ärlig så vet jag inte riktigt vart jag är påväg med det här brevet men kul är det) Jag skulle inte tycka att det var normalt i alla fall. (jag skulle ha filmat med min kameramobil!)

Men ni förstår att ju mer jag tänker på det här desto mer längtar jag efter min barndom. Jag vill ju sitta där ute i regn och skur och leka med mina lastbilar i sanden med mina bästa vänner. Men ju äldre man blir så verkar det som att det inte är tillåtet att göra så. Mina vänner skulle aldrig gå med på något sådant för tänk? Bara tänk? Om någon såg dom (gud förbjude!)

Nu sitter jag här och har ett halvår kvar som ungdom/barn innan jag blir tvångsförflyttad till vuxenlivet. Undra om jag kanske kan skjuta upp min artonårsdag ett år till? fast det vill jag ju inte!....

Så för att då knyta ihop säcken så skrev jag ju som sagt i början att jag så här på ålderns höst börjar bli lite nojjig... Jo jag har faktiskt upplevt mitt livs första ålderskris innan jag blivit vuxen.

DEN NI!

det slår ni fanimej inte ;)