Viljan var lätt, när
kroppen tog

plats

inrutad och
förutbestämd

på papperets förgänglighet
doldes spår

av drömmars mål

under tydliga
resvägars sträcka
möjligheten att

bli allt man gett

(allt)

för en
biljett.

-

stilla kroppar i rörelse

stilla
kroppar

i rörelse

en försvinnande film
av minnen
man aldrig mött

bara minns
att man sökt

i reflektionen
av ett passerande landskap.

-

blickar av framkomsten

när den unge pojken såg de vidsträckta ängarna, föll änglarna ur hans ögon och han sa tyst:

tänk
att få
bo

så här
storfritt.

-

hur långt
har man rest
när man njuter

av resan

och inte

tyngs
av målets hopp

när

ängarna
lockar sinne
över kropp

när

tiden
gör en
sällskap

istället för
att slåss
om sin
uppmärksamhet

hur långt
skall man resa

för att glömma
bort
sin väg?