Pengar kom och tröttheten gick
med,

hand i hand.

Jag räknade stegen och hörde slagen som mötte mig. Niohundranittionio och ett, med öppen hand.

Tom hand

t.o.m.

Utsträckt hand, överlämnande hand.

Tom hand

t.o.m.

- Du skulle annars bara använda dem själv.

Låter troligt, men kanske ändå inte. Vad gör man med så mycket om man inte haft det på länge, eller kan använda det utan missunsamhetens vänskapliga famn ständigt kvävande.

Sinnet blir barlast

bar
last

för den fria själen.

Resan kan räknas
i betalda steg
av mig.

3.500 mer steg
fler steg
än ett passerat år
från nu till då

pengar ger

mig

ingen
ting

längre

ej ens andrum
alla rum stängs
och det är ute

jag står

ser
på huset som bommats
igen

av betalda tårar
och stängda rum

under bar himmel
möts dödens fria
fall
med måsarnas otvungna ving
slag

tar upp
ett daggbeklätt grässtrå
gör min egen
valuta

val ute

väl ute

value
valium

när du tar
mitt värde

lägger det i din hand

somnar jag
utan sällskap

rensar min canvas
fri från dina dyra

streck.