I natt föll jorden.

Vi möte bäckar och hav, osagda ord och tysta känslor.

När vi föll.

-

Min far berättade för mig om allt han inte hade hunnit med under sommaren. Det slog mig efteråt hur man istället skulle se det.

En form skapas av sina mellanrum.

Se vad som fyllt min tid, inte flytt mitt liv.

Vill svara, när någon frågar om något ogjort från sommaren: \"åh, det tänkte jag inte på - jag var fullt upptagen med att leva...\"

Har precis dukat fram frukosten. Yoghurt, ost, marmelad, juice, te, varm choklad, skorpor, bröd och vindruvor.

Bäddar ner nattens drömmar i horisontens linning, som en hemlig börs eller en värdefull utmärkelse. Låter ångorna från den varma koppen, kroppen, imma igen mina ögon, så att de insvepta kan

möta
dagens lik
som

mänskligheten

-

en jobbig tid

kippar efter andan
mellan de kvävda
sekunderna
av de tysta
minuterna
som bär de tunga
timmarna
åt de stillastående
dagarna

till veckorna
som inte finns
i månaderna
som glömts bort
av året
som gömde sig

där livet
skulle varit

vårt