Vid varje mellanrum, tillfällighet och livsstund skall det plockas, fixas och trilskas.

\"Detta är inte vad jag trodde denna resa skulle vara\" sa stressen gång på gång. Ekot från förra året hängde kvar och klingade unisont.

Att det bara pratats negativt innan resan måste ha fastnat i en bris och hänger övergivet i ett träd längs vägen.

Jag svarade i alla fall.

- Du måste sluta att plocka efter hela, tiden. Plocka före, hitta något nytt och framför allt ta

ta det

lugnt

stressa och städa inte hela, tiden.

Stressen svarade med sin egna form av logik: \"Men jag gillar detta och blir lugn av det\"

då gick jag ut och satte mig i gräset.

Det gillar jag, och det blir jag lugn av.

-

De säger att natten demoner skyr ljuset, men jag är benägen att säga att det är tvärt om.

Än en gång står de framför mig.

Jag förväntas att slås mot dem, tala om dem, ge dem luft, vid och plats - trots att de inte är mina.

Jag ställs till svars för en dröm som jag aldrig deltog i, jag skall tillbaka visa handlingar som du framkallade i din fantasi.

Jag som anklagas för att bara vara egoistisk, elak och att allt skall ske på mitt sätt - trots att det är din vilja som sker, jag som säger förlåt och ser mina misstag där du inte ser din del samt att det är dina vänner vi träffar - plötsligt uppmanas jag att gå in i dina drömmar, ta ansvar för dem och styra över dem.

Vågar slå

trots du darrar
av rädsla

slår jag

trots du är
helt ensam

slår jag

in
ut
i

ditt bröst

ger dig av mitt
blod
slag för slag