Sitter på en sten just utanför vattenbrynet, solen stödjer min rygg och tankarna samtalar i kluckande ton med små vågor som möter upp.

Bakom mig leker barnen med strandens skatter, medan vattnet rullar in.

Molnen ligger som en välansad gräsmatta ovan oss, med dess polerade yta mot våra ärrade kinder och med ett livfullt rotverk upp mot himlens mark.

Vi, de där emellan

mellan jord och himmel

de som njuter av frukten
från mark och sky.

Smakade lite

på orden

stad, och natur

hittade två gömda ledtrådar.

Ser du den?

Natur
Stad

Det första jag såg, var även min känsla över att vara här - mitt i naturen.

TUR, sen såg jag även NATten och det URsprungliga samt tidens tand.

När jag jämförde med vad jag fick här, såg jag även ordet i staden.

TA, följt av människans intåg i livet AD och det STADiga som ej kan eller ska ifrågasättas.

Såg du dem?

Vinden tilltar och leker med det soltorkade håret, just så där som nyförälskades samtal efter att de älskat.

Går in till stranden och häller upp en ny kopp te, sjunker sedan in i en fantasi.

Älska vid strandens mynning, just där vattnet smeker som lättast och stenarna rullas mjuka.

Sältan av våra kroppar smaksätter vattnet, då vi rör upp skum. Ljuset studsar mot ytan och kastar sitt varma ljus över hela din kropp, samtidigt som vinden rider i ditt hår.

Ytan bryter banden mellan dig och mig, vi blir till ett i fiskarnas närvaro. Ljudet av vågor mot våra kroppar slår an takten av vår kärlek, då vi brinner upp i solens reflektion på vågornas toppar.

Andas.