När dagen landar, sitter jag redan vid dess fot. Tittar nyfiket på hur den sakta lägger tillbaka gårdagens byggklossar, likt torgförsäljaren som åter lägger ut sina varor.

I dag stannade dock solen kvar i nattens himmel och överlämnade dagens skapande till fuktiga gråtäckande moln, där vita streck sätter bo jämte mörka linjer.

Drömmarna ligger fortfarande kvar vid strandkanten, varmt gungande mot hårda stenar.

Kroppen känns nedsänkt i marken och huvudet sitter orubbligt fast, medan tankarna sköljer över och försöker omforna mig - utan att jag kan ta det till mig.

Till mig

kommer
ingen
ting

allt är
lev
ande

för mig

Läkarna sa att min syn var dålig, jag trodde dem och skaffade glasögon, livet sa åt mig att älska, jag trodde det och skaffade mig ett glashjärta.

Men inte
ser jag
bättre ut

när ljuset slocknat

Min sorg ligger spegelblank mellan öga och hjärta, för att ingen skall se mig och för att de som ändå ser, skall kunna se sitt eget ljus

som speglas
i mitt mörker.