Jag har små figurer på mina ögonlock. De sitter bara där, ibland, bara dinglandes med sina små ben.

Vi har aldrig sagt hej till varandra, ingen av oss vet varför det blivit så. Det kan vara så att vi försöker låtsas att den andre inte finns, eller så kan det även bero på att det liksom aldrig blivit av att säga hej. Bara.

Vi möts inte så ofta.

Men jag såg dem nyss, då dagens ljus bröt igenom. Tror det var en fot, storlek 0.12

-

Gick ner till sjön. La blicken i vinden och sjösatte tanken. Såg hur de seglade ut för att möta morgonens ljus.

Lät kläderna falla och ställde mig i vågornas brytning och såg ut över tiden.

Naken som vågornas skratt, när de lekte med strand och vind, men mer påklädd än vid min födelse, mer klädd än vid min annalkande begravning.

Klädd i min själs erfarenhet.

-

Titta upp

när väggarna
kryper närmare

titta upp

Den blå himlen bakom molnen
speglar havet och din skönhet

i universums djup
och vägglösa själ

så titta upp

låt mig få möta
ditt ansikte

igen