\"Vilket dumt hus!\" utropade min son när vi passerade stugan prydd med älg och rådjurshorn.

Vi kom fram
till att det inte var
en stuga

utan

en styga

-

Ängeln tappade sin vitaskrud
och klev naken
ner i vattnet

-

Rym en dag

fyll
dina fickor
med färgade
stenar

töj
ut dina
sömmar

så
de kan

rymma en dag

-

Det var en gång, som gick upp till ett slott. I denna gång av sand och grus samt något enstaka grässtrå, bodde en liten jätte.

Han var inte mycket för världen, men för att vara så liten, var han jättestor med små mått mätta.

Nu tycker du kanske att det är konstigt att säga så. Är något litet, speciellt så litet, så är det ju litet, liksom. Men det är ju bara för att du är en pojke, eller en flicka.

Hade du varit ett berg, hade du aldrig tyckt att den gamla farbrorn på gården varit så gammal. För ett berg är knappast 90 och något är speciellt gammalt.

För sländan som bara lever en dag är varje sekund av vikt, medan solen och stjärnornas ljus ser på tiden med andra mått.

Nu skall dock inte denna saga handla om mått, jag skall inte heller berätta om en liten jätte som bodde i en gång av sand och grus samt något enstaka grässtrå, och ledde upp till ett slott.

Jag vet nämligen att din fantasi redan sett honom, och att du redan börjat fantisera om den lilla jätten.

Och vet du vad? Det är din fantasi som gör honom levande, och du är hans hjärta. Utan dig skulle aldrig hans hjärta slå, så låt honom leva och berätta för mig om hans dag i din fantastiska fantasi.